Laxfiske Kalixälven, film när storlaxen hugger!

Senaste tiden har det blivit en hel del laxfiske för min del.  Då laxfisket i havet och mynningsområdet minskat och fått bättre restriktioner så att mer laxar får vandra hem till sina lekområden, kändes det värt att själv börja med laxfiske.

Det började med några få gångers fiske förra året som resulterade i den kända men mera obotliga laxfebern. Efter många kamper och tappade laxar förra året lyckades jag till slut få upp en mindre lax på 4-5kg. Jag som tidigare mestadels fiskat gädda och abborre märkte att jag hade en hel del att lära om hur man ska landa laxen som är grymt stark i det strida vattnet i Jockfall, att jag behövde uppdatera mig en del i utrustningen märkte jag också.

Denna tog jag på spinn den 20juni i år strax nedanför jockfallet, därmed min andra landade lax någonsin.

Då man bor bara några få mil från Jockfall hinner man rätt ofta fara ut en stund efter jobbet. Så nu har man fixat årskort så det lär bli en del försök efter storlaxen.

Senast Fredag den 27 juni på kvällen åkte jag och Emil direkt efter jobbet upp till Jock, det var mycket folk strax under fallet på dom “hetaste” områdena. Som det numera är då fisketrycket i havet minskat, vilket är roligt då vi behöver mera turister här uppe.  Sportfisketurismen är en växande och långsiktig näring som jag tror starkt på.

Vi valde att gå en bit längre ner där jag fick fiska helt ostört, Emil följde mest med för fotografering och för att lära sig hur laxfiske går till. Då han aldrig tidigare fiskat just lax.

Det tar inte särskilt lång stund innan det hugger en fin lax som börjar simma runt och gör några hopp som tyvärr resulterar i att draget lossnar. Jag beräknade vikten på den till ca 10kg.

Jag fortsätter kasta och kasta men det händer inte så mycket mer. Efter en halvtimmes nötande på samma ställe låter jag draget än en gång sakta glida ner med strömmen, då börjar linan plötsligt rusa ut med en himla fart rakt nedför strömmen. Med kameran monterad på huvudet får ni följa med på allt från hugg till att laxen tyvärr går loss i ett något lugnare parti ett par hundra meter nedströms.

För närvarande fiskar jag endast med spinn då jag inte har skaffat några flugfiskegrejer till lax, men så småningom lär man kanske börja med även det.

Utrustningen som jag använder är ett Savagear MP Pro Predator 9 fots spö. Det är ett kraftigare gäddfiskespö som jag tycker funkar rätt bra till lax, sliter utan större problem av  0,35mm flätad lina om inte kroken rätas ut. Spöt hade kanske dock fått vara en fot längre för att vara optimalt.

Jag kör med haspelrulle då jag är mest van vid det, en Shimano Exage 10000FC med spunnen 300m lina.

Som bete kör jag mestadels med kustdrag modell  “spöket”,  dom har funkat bra för mig. Men det går åt mycket drag på en säsong, då man föredrar att fiska så nära botten som möjligt blir det otaligt många bottennapp och tappade drag.

/Andreas

 

Midsommarfiske

Cruising efter gädda
Lördagen under midsommarhelgen bjöd på två stycken fisketurer, ett gäddpass på förmiddan och ett abborrpass under kvällstimmarna.

Det har varit svårt att hinna med några ordentliga fisketurer i sommar, främst för att vi jobbar i skogen 7-16 under vardagarna, och så har vi ju haft det arktiska vädret senaste tiden…

Men under midsommar lyckades vi på något vis klämma in hela två stycken fisketurer på en och samma dag. På förmiddan drog vi ut med båten för att pröva på lite gäddfiske. Vädret var dock inte på vår sida, vinden var kall, himlen mörk och emellanåt föll även regn från skyn. Sedan visade sig även fisket vara bistert och segt med få hugg och frusna fingrar.

Fast vi fick ett par mindre gäddor i alla falla, varav de största var två stycken fina gäddor på 3kg styck. Efter fyra timmars fiske bestämde vi oss dock tvärt för att lätta ankar och sätta kurs mot land, mest eftersom vi satt i båten och frös fingrarna av oss tack vare nordanvinden. För övrigt, vad för slags sommar är det när man måste ha på sig dubbla långkalsonger för att överleva en fisketur i juni?

Nattligt abborrfiske.

Midnattsfiske efter abborre
Vid 21 tiden drog vi ut än en gång, med våra abborrspön i högsta hugg, för att fiska just abborre. Vädret hade blivit bättre sedan förmiddans fisketur, vinden hade lagt sig och kvällssolen sken genom de mörkblå molnen. Det blev en trevlig fiskeväll, även om vi fick genomlida ett par stycken regnskurar, fast det var helt okej ändå.

Under ett par timmars tid gled vi ljudlöst omkring på den spegelblanka sjön, tack vare en liten elmotor. Via trolling (då man släpar draget efter båten) lyckades vi (främst jag, Andreas svor mest) kroka ett dussintal fina abborrar. Kvällens största abborre, som jag lyckades dra upp i båten, vägde 0,65kg. En ståtlig fisk var det, som också återutsattes.

Midnattssolen tittade fram.

Vid midnatt började vi känna oss ganska stelfrusna, det hade då blivit svårt att böja fingrarna t.ex., så vi beslutade oss då för att styra båten mot land och ge upp för kvällen… Vilket tog en avsevärd tid i och med att vi befann oss på andra sidan sjön och enbart hade en elmotor avsedd för trolling som framdrift. Klockan 00:40 hade vi lyckats ta oss tillbaka till bilen.

Allt som allt så var det en ganska kall och tidvis regnig kväll, men fint var det i alla fall och fisk fick vi ju också.

Jobb hela dagen lång
Det är fortfarande ganska glest med uppdateringar, och nu tog det mig en vecka att posta det här inlägget om det fiske som ägde rum under midsommar. Under dagarna jobbar både jag och Andreas i skogen med skogsplantering. Från 7-16 (och oftast längre) åker vi omkring i halva Norrbottens län ombord en traktorliknande ISUZU som inte viker undan för någon terräng. Hitills har vi planterat i hälften av länets kommuner: Boden, Kalix, Övertorneå, Luleå, Haparanda och Överkalix. Det är ett otroligt drygt arbete och efter jobbet är man helt enkelt för trött för att komma sig för att vare sig fiska eller skriva på bloggen.

Den enda fördelen med jobbet är nog arbetsbilen, den magiska ISUZU’n med traktorliknande egenskaper. Det finns en sak som vi har lärt oss under vårt jobb, jag och Andreas, finns det varken skogsväg eller parkering vid hygget, då får man parkera das ISUZU vart man vill. Because there ain’t nowhere ISUZU can not park.

Fördelen med att jobba mitt ute i skogen + att ha en traktor som arbetsbil, är att du kan parkera precis vart du vill. T.ex. nere i diket.

/Emil

C&R Gäddfisketävling i Jämtöfjärden

Lördagen den 7 juni begav vi oss, jag och Andreas, tidigt på morgonen från Överkalix med båten på släpet för att delta i en Catch & Release gäddfisketävling i Råneå.

Sedan 3 år tillbaka arrangerar Miekofishing http://www.miekofishing.se/ en Catch & Release gäddfisketävling i Råneå, ett väldigt intressant koncept som främjar både ekologi och hållbart fiske. Dessvärre ligger denna tävlingsform fortfarande placerad i skymundan, tack vare de populära rovfiskebaserade tävlingsformerna där all fångad fisk klubbas ihjäl.

Jag har själv aldrig deltagit i en C&R tävling tidigare så jag kände mig förväntansfull inför tävlingsdagen. Vi anlände vid 8 tiden till incheckningspunkten i Jämtögården där vi skrev upp oss i båtklassen, som Team Heliga Ligan.

Vid 9 tiden hölls ett kortfattat informationsmöte där tävlingens koncept och regler förklarades för de cirka 25 personer som anmält sig. Det fanns ett par grundläggande regler som karaktäriserade tävlingens utformning:

#  Båtlag fick bestå av max 2 stycken fiskare, medan landklassen var enbart för solofiskare.

#  Varje lag och enskilda fiskare fick lämna in det sammanlagda måttet av max tre stycken gäddor som tävlingsbidrag. Tävlingen avgjorde med andra ord av antalet centimeter, inte antalet kilon.

#  För att räknas som godkänd fångst så var den krokade gädda tvungen att överstiga minimilängden på 70cm.

#  Gäddor över 70cm skulle fotograferas upphållna mot mätbrädan och dess färgkod, som fanns till för att undvika fusk.

#  Alla gäddor var efter fångst och dokumentering tvungna att återutsättas.

Efter informationsmötet fick varje lag en grov mätbräda som de sedan ilade iväg med ner mot havet. Själv tog jag och Andreas å sjösatte vår tappra springare (båten dvs.) i hamnen på Kängsön. Väl sjöburna så satte vi kurs mot Råneälvens mynning där vi fått höra rykten om att tävlingen skulle komma att avgöras, ett rykte som tydligen majoriteten av alla andra båtlag också hade hört då även de var där…

Dock så visade sig Råneälvens mynning vara ett väldigt långgrunt område fyllt av stenblock, vilket resulterade i en del bottennapp och ett nära möte med en sten (som vi kan ha kört på). Råneälven och dess utlopp visade sig på så vis vara aningen svårnavigerat, vilket vi noterade att ett par andra lag upptäckte den svåra vägen. Vår favorit var de som bestämde sig för att trolla in i en vik som var alldeles för grund, det hela slutade med att de fick använda sin mätbräda plus håven för att staka loss sin grundstötta båt. Ett par timmar senare så trollade en annan båt in i exakt samma vik och lyckades med att grundstöta sin båt på exakt samma ställe. Vi kan ha skrattat lite grann åt det hela.

Utöver terrängsvårigheterna så visade det sig vara en dag med få hugg. Under de sex timmar som tävlingen pågick så lyckades vi kroka totalt 8 stycken gäddor, varav endast en var godkänd (den var över 70cm med andra ord). De övriga var ganska små och hade en snittvikt på 1.2kg. Vi fick tre stycken gäddor som var nära att kvala in, fast tyvärr var de alla cirka 65cm i längd, ett par centimeter ifrån godkänt. Fast vi hade dock lite tur när Andreas lyckades kroka en större gädda som visade sig vara hela 96cm lång med en cirka vikt på 5kg!

Andreas håller gäddan mot lagets mätbräda för dokumentering. Notera brädans olika markörer.

Efter dokumentering återutsattes gäddan.

Efter vår första godkända fisk försökte vi förgäves att kroka två gäddor till för att ha någon chans att vinna tävlingen. Det hela visade sig dock vara förgäves då vi efter ytterligare ett par timmars fiskande inte lyckats kroka någon godkänd tävlingsfisk, endast ett par mindre gäddor. När tävlingens deadline nalkades och vi skulle börja sätta kurs mot land så högg det till, övertygade var vi om att det i andra ändan av linan satt en gädda över 70 cm… Våra förhoppningar grusades dock av måttbandet som visade att den var 66cm, ett par centimeter för kort.

För att undvika att bli diskade bestämde vi oss för att styra kosan mot hamnen för att lasta upp båten och sedan bege oss till Jämtögården för att rapportera vårt fångstresultat innan tidsfristen löpte ut.

Inne i Jämtögården gick vi fram till kontrollanten för att visa vårt startkort, lagets mätbräda och så det digitala fotografiet av vår fångst. Efter att ha kollat av vår mätbräda muttrade kontrollanten att han inte ville kontrollera vår kamera då vi hursomhelst inte var i närheten av någon prisplats. Vi blev något besvikna av att höra det, men inte för att han sa att vi var bortom seger, utan för att han inte ville se vår välkomponerade fångstbild! Det var en bra bild tyckte vi.

De som vann tävlingen hade totalt fått gädda för ca 280cm och tävlingens längsta gädda var 105cm lång. Team Heliga Ligan hade en totallängd på 96cm vilket betyder att vår längsta fisk var hela 96cm lång! (Helt överraskande).

Sammanfattningsvis, Catch and release tävlingen i Jämtön var Team Heliga Ligans första officiella sammandrabbning. Vi vann ingen ära ute på slagfältet fast vi kom ej heller sist, det tycker vi var helt okej.
Vi hade ju tur med vädret i alla fall.

Team Heliga Ligan kunde stolt skryta med att ha krokat tävlingens längsta fångst, som egentligen skulle ha varit timmerstocken som fastnade på ankaret. Fast tyvärr kunde vi inte räkna den då vi ej fick upp den i båten.

Givetvis så återutsattes vår längsta fångst så att även den kunde fortsätta sin fridsamma tillvaro.

 

/Emil

En sval bris

Har inte blivit så mycket bloggande än så länge, dels för att jag inte har tagit mig ut och fiskat desto mer, förutom den där första fisketuren den syttonde maj, isen på sjön i Ökx hade gått dagen innan.

Det är dessutom svårt att hinna med när man studerar på annan ort. Senaste månaden har jag framförallt jobbat på en B-uppsats om natursynen i Sverige 1809-1909. Blev klar med den ett par dar sedan nu. Vilket är skönt då uppsatsskrivande tär på krafterna.

Fast nu är det inte många dagar kvar innan terminens slut och fiskets början. Det blir säkert trevligt.

På återseende tills dess.

/Emil

Tag en titt på galleriet

Vi har nu lagt till två stycken fotogallerier under fliken “Galleri” som återfinns i det högra hörnet av toppmenyn.

Både jag (Emil) och Andreas är två väldigt dedikerade amatörfotografer som har ett gott öga för detaljer i naturen samt dess varierande element.  Kameran följer i princip alltid med oss när vi är ute och fiskar, så i våra gallerier lär den nyfikne antagligen finna en del extraordinära naturbilder.

Så ta dig gärna en titt på Andreas eller Emils fotogalleri.

Ha de’ gött

/Emil

På jakt efter storrödingen!

Precis hemkommen från en tripp till fjällen på jakt efter storrödingen. Närmare bestämt Ritsem området nära norska gränsen, 700m ovan havet. Jag kan bara konstatera att vi lever i ett avlångt land med väldigt stora variationer klimatmässigt. Medans man i södra Sverige börjat ta sina första dopp och klippa gräset, hade vi svårt att hitta igen sjöarna här uppe utan gps. Ja, en del mindre sjöar gick inte alls att fiska på, eftersom att metervis med snö hade drivit igen över den tjocka isen och gjort sjöarna helt osynliga och omöjliga att komma genom.

 

Här var det precis att isborren Mora Nova med full förlängning gick igenom isen. Uppskattningsvis var isen 130cm tjock.

Fisket här uppe kan vara riktigt bra, men tyvärr fiskas det alltför hårt på dom flesta större vatten. På många ställen som skulle kunna vara riktigt bra, är det svårt att ta röding större än i mörtstorlek. Rödingen är en fisk som är väldigt ivrig på att hugga, särskilt på vintern då födotillgången är väldigt låg. Därför bör man sätta tillbaka all mindre fisk som ej ska ätas, och dom stora praktexemplaren ska vi vara särskilt rädda om för att vi ska kunna ha ett fortsatt bra fiske. Men att det fiskas mer med nät är nog tyvärr den största bidragande faktorn till dom större rödingarnas bakgång.

Vi hade egentligen ingen bra fiskelycka, förrän sista dagen då vi bestämde oss för att prova ett nytt vatten högt uppe bland fjällen! Väldigt svårtillgängligt. Det var svårt att tro att det alls skulle kunna leva fisk så här högt uppe i det karga landskapet. Men… Här fanns det gott om röding. Dom flesta var väldigt små, men det fanns tydligen några enstaka som växt sig riktigt fin då dom troligtvis börjat kalasa på dom mindre rödingarna.

  En riktigt fin praktröding på över kilot blev resans absoluta höjdpunkt!

Fjället är för övrigt en väldigt fin och avkopplande miljö att vistas i, vädret här uppe kan dock vara riktigt hårt och det kan skifta farligt snabbt, vilket man fått erfara genom tiderna.

Ibland är sikten lika med noll. Ge er därför aldrig ut på fjället vintertid utan vare sig spade eller gps!

Skitfiske! /Andreas

En liten bit historia

I väntan på att fiskesäsongen ska börja (för min del iaf) så tänkte jag ta och skriva något om en gammal tingest som utgör en bit intressant fiskehistoria, och hur jag kom över detta föremål är väl i sig självt en någorlunda historia.

Det börjar va ganska många år sedan nu, sen den där sommaren då jag jobbade på kommunens återvinningsstation. Kanske inte ett av världens mest glamorösa jobb, men definitivt ett av de roligaste jobben jag haft. Dels fick man arbeta utomhus med fysiskt arbete, sen var det även fascinerande att se vad folk gör sig av med för udda saker på tippen. På det jobbet fick man verkligen se allt möjligt. Mina all time favoritföremål var: en Aktiv Karibo (vad som var kvar av den), en färgglad 50-tals båtmotor, hela interiören från en Volvo och ett bananträd (som en annan besökare tryckte in i bilen och körde hem med).
And that’s just the tip of the iceberg.

En död ren på kalfjället, juli 2008.

Hur som helst, det var en varm sommardag, besökarna hade som vanligt dumpat en uppsjö av föremål på lastkajen. I min arbetsuppgift så ingick det att gå genom dessa föremål för att se vad som kunde återvinnas i butiken och vad som skulle slängas bort. Just den dagen såg jag en liten kartong ståendes bland allt skräp, den lilla lådan fångade min blick då jag märkte att det var en gammal Abumatic kartong. Jag plockade upp kartongen och kände att den inte var tom, det var något i den, och till min stora förvåning så visade det sig vara en Record no.1600, en av Ambassadeur rullens tidiga förfäder. En arbetsfördel med det sommarjobbet var att man i princip fick behålla så mycket ”skrot” som man kunde bära. Så det slutade med att den antika rullen fick följa med mig hem istället för att bli skräp.

Fakta:
År 1939 producerades 25 prototyper av Record 1600 rullen, men den huvudsakliga produktionen kom igång år 1940 eller 1941, en tidpunkt då många andra länder valde att tillverka krigsmateriel istället för fiskerullar. Fram till 1946 tillverkades Record 1600 med agatlager. Just den rulle som jag räddade från tippen är nog tillverkad i slutet av 40-talet, möjligen början av 50-talet. Record 1600 tillverkades från 1940-1961, men rullarna tillverkade efter 1951 är märkta ”1600C”.

Record 1600 anses vara en relativt vanlig rulle och jag uppskattar nog att en rulle i bra skicka kan gå för cirka 150-250kr på Tradera. Det är därför mer värt att spara rullen och ställa den i vitrinskåpet, där den hör hemma som den bit fiskehistoria den utgör. Record 1600 tillverkades nämligen av företaget A.B. Urfabriken Svängsta, ett företag som ursprungligen sysslade med fickur men som gick över till att skapa kvalitativa fiskerullar med sina verktyg som ursprungligen var gjorda för att tillverka fina urverk. A.B. Urfabriken Svängsta bytte på senare tid namn till ABU och idag känner vi igen företaget som ABU Garcia. Mycket av ABU Garcias tillverkning har i dagsläget flyttats till Kina (likt alla andra fiskeföretag..) men Record rullens ättling, Ambassadeur, tillverkas fortfarande för hand inom rullfabrikens väggar borta i Svängsta… Förutom havsfiskerullen 7000i som tillverkas i Kina (antagligen pga för stor efterfråga).

Nedan är några bilder från i vintras, på rullens inre mekanik, då jag skruvade isär rullen och gav den sin första riktiga service på 70 år.

70 år av smuts.

Vevsidan.

Rengöring av rullen. Notera den utnötta snäckväxeln.

Före/efter.

Efter, ren och fin + insmord i ny rullolja.

 

/Emil

April månad, ingenmansland

April är en luring till månad, det kan snöa den ena dagen, regna den andra och den tredje dagen kan det stråla av sol utan ett endaste moln på himlen.

Men för fiskaren är april lite utav ett ingenmansland. En mellantid.

April månad tillhör på sätt och vis varken vinterfiskaren eller sommarfiskaren. Fast givetvis så varierar detta beroende på var man befinner sig i vårt avlånga land. I södra Sverige har isarna vikit hädan för länge sedan och där är de tidiga sommarfiskarna antagligen redan i farten, troligen med hjälp av sina båtar. I norr däremot finns det fortfarande sjöar med metertjocka isar som de flitiga vinterfiskarna fortfarande nyttjar, fast älvarna däremot har blivit allt för farliga att beträda.

I skrivande stund så befinner jag mig i Umeå, vid min studieort, här är faunan i övergångsläget mellan vinter och vår. Det är bara fem dagar sedan som jag var ute och promenerade på Nydalasjöns halvmetertjocka is. Idag flyter endast ett par små isflak på vattenytan, tillsammans med gräsänderna som glatt guppar omkring på vågornas svall.

För mig, sommarfiskaren, så har nedräkningen till första fisket i maj börjat. Fram till dess är det inte så värst mycket jag egentligen kan göra under denna mellantid, förutom att förbereda fiskeutrustningen, kolla linor, smörja rullar, fixa passande spö till rätt rulle osv. Sedan så har vi ju även den taktiska överläggningen, jag och min kollega, i vilka vattendrag skola vi fiska och vilka beten skola vi bruka för att kroka gammelgäddan och lura monsteråbbarn.
Finns mycket roligt att planera och förbereda innan sommarens fiskeäventyr drar igång på riktigt.

Och vem vet vad som väntar sommaren 2014, monstergäddor och ubåtar? Förhoppningsvis bra väder i alla fall.

Det får tiden utvisa.

 

/Emil

Fiske är…

“Fiske är en vila för sinnet, en tröst för själen, en sysselsättning som mildrar bedrövelsen, dämpar lidelserna och skapar tillfredsställelse.”

Alla fiskar av olika skäl, vi vill dela med oss av våra skäl och de upplevelser samt insikter som detta lett oss till.

Och emellanåt så får vi faktiskt någon fisk som vi kan dela med oss av.